Interpellation om ansvar för skolresultat i Skellefteå, ställd till för- och grundskolenämndens ordförande, av Christina soldan (L)

Skellefteå kommun är huvudman för majoriteten av eleverna i grundskolan. Det innebär att kommunen – och ytterst för- och grundskolenämnden – bär det fulla ansvaret för skolans kvalitet, styrning, resursfördelinng, ledarskap, elevhälsa och systematiska uppföljning av kunskapsresultat. Detta ansvar har vilat på kommunen under hela den period som nuvarande nämndledning haft inflytande.

När vi tar del av statistik från Skolverket och Kolada framträder en bild som inte överensstämmer med den framgångsbeskrivning som ges i artikeln. Skellefteå har under flera år haft en högre andel elever som inte når kunskapskraven i årskurs 9 än riksgenomsnittet. Andelen elever som inte är behöriga till gymnasieskolans nationella program är fortsatt oroande hög, och resultaten är svagare än i flera jämförbara kommuner. Detta kan inte förklaras enbart med nationell skolpolitik, friskolesystemet eller inflation. Det handlar också – och i hög grad – om hur huvudmannaskapet utövas lokalt.

Mot denna bakgrund framstår ordförandens debattartikel som ett försök att flytta fokus från nämndens eget ansvar till en ideologisk konflikt på nationell nivå. Liberalerna menar att detta riskerar att vilseleda både medborgare och föräldrar, samtidigt som det försvårar en nödvändig och självkritisk diskussion om varför för många elever i Skellefteå inte når skolans mål.

Med anledning av detta vill jag fråga för- och grundskolenämndens ordförande (S):

1. Hur förklarar nämnden att Skellefteå, enligt Skolverket och Kolada, har svagare grundskoleresultat än riket och flera jämförbara kommuner, trots att kommunen haft fullt huvudmannaskap under hela perioden?

2. Vilka konkreta och mätbara förbättringar i elevernas kunskapsresultat kan nämnden visa som resultat av de lokala prioriteringar han hänvisar till i sin debattartikel?

3. På vilket sätt gynnar det elever i Skellefteå att skylla skolans brister på friskolor och aktieägare, när majoriteten av eleverna går i kommunala skolor under nämndens ansvar?

4. Anser nämnden att det är rimligt att tala om nationella svek utan utan att samtidigt redovisa vilka lokala beslut och styrproblem som bidragit till dagens svaga resultat?"

För- och grundskolenämndens ordförande Fredrik Stenberg (S) lämnar följande svar:

"Fråga: Hur förklarar nämnden att Skellefteå, enligt Skolverket och Kolada, har svagare grundskoleresultat än riket och flera jämförbara kommuner, trots att kommunen haft fullt huvudmannaskap under hela perioden? Svar: För- och grundskolenämnden konstaterar att Skellefteå, liksom många andra kommuner, har utmaningar när det gäller kunskapsresultat och likvärdighet. Dessa är väl kända och analyserade i nämndens nulägesanalys, som pekar på flera påverkansfaktorer såsom geografi, elevsammansättning, kompetensförsörjning samt behov av stärkt kompensatoriskt arbete, pedagogiskt ledarskap, närvaro och systematiskt kvalitetsarbete. Det kommunala huvudmannaskapet utövas samtidigt inom nationellt satta ramar. Skolans förutsättningar formas därför i ett samspel mellan lokalt ansvar och nationella systemval. Min debattartikel har haft som syfte att synliggöra hur dessa nationella beslut påverkar kommunernas möjligheter att förbättra resultaten. Nämnden tar fullt ansvar för sitt uppdrag, men konstaterar att skolans resultat inte kan förstås eller förbättras utan att beakta de strukturella förutsättningar som råder.

När det gäller resultaten visar statistiken också att bilden är mer nyanserad än vad interpellanten ger sken av.

Fråga: Vilka konkreta och mätbara förbättringar i elevernas kunskapsresultat kan nämnden visa som resultat av de lokala prioriteringar han hänvisar till i sin debattartikel? Svar: För- och grundskolenämndens bedömning är att verksamheten är på rätt väg. Nulägesanalysen visar att kommunen under senare år har stärkt sin analyskapacitet och sitt systematiska kvalitetsarbete, vilket är en nödvändig förutsättning för varaktigt förbättrade kunskapsresultat.

Som konkreta och mätbara förbättringar kan nämnas att skillnaderna i andel legitimerade lärare mellan skolor har minskat, vilket ger mer likvärdiga förutsättningar för undervisningen. Även arbetet med behovsstyrd resursfördelning, stärkt pedagogiskt ledarskap samt uppföljning av närvaro och stödinsatser är prioriteringar som kan följas upp över tid.

Samtidigt är nämnden tydlig med att dessa insatser ger effekt successivt och inte alltid omedelbart avläsas i årskurs 9-statistik. Alternativet – att följa regeringens politiska vägval och inte prioritera skolan och övrig välfärd – hade inneburit sämre förutsättningar för elever och medarbetare och därmed minskat möjligheten till förbättrade resultat.

Fråga: På vilket sätt gynnar det elever i Skellefteå att skylla skolans brister på friskolor och aktieägare, när majoriteten av eleverna går i kommunala skolor under nämndens ansvar? Svar: Att tydliggöra hur det nationella skolsystemet är konstruerat och vilka konsekvenser det får är inte att ”skylla ifrån sig”, utan att bidra till en saklig och nödvändig diskussion om skolans villkor.

Elever i kommunala skolor – även i Skellefteå – påverkas direkt av det skolpengssystem som innebär att kommuner ersätter fristående huvudmän för kostnader de inte har. Denna överkompensation minskar de samlade resurserna till

den skola där majoriteten av eleverna går och där kommunen har ett helhetsansvar.

Detta system har interpellantens parti valt att värna och bevara. Det har skett trots återkommande signaler om behov av förändring, och trots en retorik som ibland gett intryck av motsatsen. Att peka på dessa konsekvenser är att ta ansvar för helheten – inte att undandra sig ansvar.

Jag hoppas att debattartikeln kan bidra till politisk förändring i frågan.

Fråga: Anser nämnden att det är rimligt att tala om nationella svek utan an att samtidigt redovisa vilka lokala beslut och styrproblem som bidragit till dagens svaga resultat? Svar: För- och grundskolenämnden har inga synpunkter på från vilket politiskt perspektiv nämndens ordförande skriver debattartiklar. Nämnden har inte heller för avsikt att begränsa ordförandens möjligheter – eller andra förtroendevaldas – att offentligt kritisera nationell politik.

Tvärtom är det en självklar del av det demokratiska uppdraget att öppet beskriva hur nationella beslut påverkar den lokala verkligheten. För interpellantens vidkommande vill jag därför vara tydlig: kritik mot regeringens skolpolitik kommer även fortsättningsvis att framföras när det bedöms relevant.

För- och grundskolenämnden kommer inte att efterfråga regeringspartiernas godkännande av huruvida framtida uttalanden eller debattartiklar överensstämmer med deras verklighetsbeskrivning av skolans tillstånd.”