Interpellation om upphandlingen av Karlgårdsbron, ställd till samhällsbyggnadsnämndens ordförande, av Andreas Löwenhöök (M)

Efter att entreprenören hävde avtalet stoppades arbetet och en ny entreprenör tog över. Kostnaderna har därefter stigit från 300 miljoner till närmare 744 miljoner kronor. Samtidigt pågår en juridisk process där chanserna till ersättning bedöms som små, men advokatkostnader fortsätter att belasta kommunen. Skellefteborna har ännu inte fått en tydlig redogörelse för vad som gått fel. Vi menar att situationen kräver en oberoende haveriutredning för att klargöra misstag och förhindra att de upprepas.

Nu väcks även frågor om hur trafikflödet i centrala Skellefteå ska hanteras, särskilt med den planerade stängningen av biltrafiken på Parkbron. Majoriteten har länge hävdat att Karlgårdsbron skulle avlasta trafiken, men med projektet i limbo är detta alltmer oklart. Samtidigt har de avfärdat Alliansens alternativa lösningar för att minska genomfartstrafiken i centrum. Det är därför angeläget att majoriteten redovisar sina planer för trafiksystemet.

Slutligen kvarstår frågan om hur demokratin har hanterats. Folkomröstningen gav ett tydligt nej till bron, men detta ignorerades.

Denna brist på respekt för folkviljan undergräver förtroendet för politiken. Kommunens stora investeringar måste vara demokratiskt förankrade och genomföras med ansvar och insyn.

Med anledning av detta har jag följande frågor till Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Sara Keisu-Lundh (S):

• Varför godkändes den bristfälliga förklaringen från den tidigare entreprenören vid upphandlingen, trots att anbudet avvek stort ekonomiskt?
• Vilka kontroller genomfördes av den tidigare entreprenören och dess referensobjekt i samband med upphandlingen, för att säkerställa att de uppfyller krav på budgethållning och genomförande?"

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Sara Keisu-Lundh (S) lämnar följande svar: "I den aktuella upphandlingen konstaterades att anbudet föreföll vara onormalt lågt. Med anledning av detta genomförde den upphandlande myndigheten ett kontradiktoriskt förfarande i enlighet med 16 kap. 7 § LOU, varigenom anbudsgivaren gavs möjlighet att inkomma med en förklaring avseende de offererade priserna och att styrka att anbudet var seriöst menat. 16 kap. 7 § LOU innehåller inte uttryckliga bestämmelser avseende vilka förklaringar rörande onormalt låga anbud som ska accepteras, men listar exempelvis att godkända förklaringar från en leverantör kan vara särskilt kostnadseffektiva metoder. Vidare saknas fasta värdegränser för när ett anbud ska anses vara onormalt lågt. Det följer således av gällande regelverk att en individuell bedömning måste genomföras i varje enskilt fall.

För att ett anbuds ska kunna förkastas enligt 16 kap. 7 § så ska det antingen vara så att;

1) Leverantören inte lämnar en tillfredsställande förklaring när den upphandlande myndigheten identifierat att ett anbud förefaller onormalt lågt och begärt en förklaring.

2) Anbudet är onormalt lågt på grund av att leverantören inte följer tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.

Vid den efterföljande prövningen bedömdes anbudsgivaren ha redogjort för sitt pris då man förklarade att priset var ”marknadsmässigt för liknande entreprenad” samt för hur arbetsrättsliga och miljörättsliga skyldigheter skulle uppfyllas. På denna grund konstaterades att anbudet var seriöst menat och att det inte förelåg skäl att förkasta det enligt 16 kap. 7 § tredje stycket LOU.I anbudet ingick en särskilt kostnadseffektiv lanseringsmodell, via pråm, som avsevärt minskar etableringskostnaderna i projektet i jämförelse med övriga anbudslämnares byggmetoder. Leverantören erbjöd således en helt annan byggmetod än övriga anbudslämnare. Bolaget beskrev även att man räknade med förmånliga råvaruinköp från Baltikum samt visade i sin muntliga presentation och via sina referenser att bolaget var intresserad av att komma in på den norrländska marknaden utifrån sina kompetenser och erfarenheter av järnvägsbroar (inför ett kommande järnvägsbygge). Således fanns det flera förklaringar till varför bolaget

skulle kunna lägga sig lägre än övriga.

Samtliga anbudsgivare har rätt att ansöka om överprövning av upphandlingen i enlighet med 20 kap. LOU. I en sådan prövning

ankommer det på domstolen att bedöma huruvida den upphandlande myndighetens handläggning avseende bedömningen av anbudets seriositet och det kontradiktoriska förfarandet varit förenlig med gällande rätt. I den aktuella upphandlingen inkom inga ansökningar om överprövning avseende denna bedömning från övriga anbudsgivare.

Vid upphandlingen krävdes att anbudsgivarna lämnade in bevis/intyg för att styrka att de uppfyllde kraven i förfrågningsunderlaget. Skellefteå kommun stärkte under upphandlingsfasen sin egen projektorganisation med en extern aktör som här har granskat och utvärderat de inkomna anbuden samt kontrollerat anbudlämnarnas lämplighet.

Efter kontroll konstaterades att samtliga anbudsgivare uppfyllde upphandlingens obligatoriska krav. Vid utvärderingen av anbudet genomfördes även en kontroll av de angivna referensprojekten. Denna kontroll omfattade en verifiering av att projekten hade genomförts och att de hade uppnått ett godkänt resultat. Vid referenstagningen stärktes bilden av en leverantör med intresse av att just etablera sig på en ny marknad. Vidare togs referenstagning genom kontakt med tidigare arbetsgivare för nyckelpersonerna i projektet.

Ingen ledamot i samhällsbyggnadsnämnden, oavsett partifärg, har så vitt jag vet vid något tillfälle under projektets gång ifrågasatt upphandlingsprocessen, projektorganisationens struktur eller dess kompetens."