Interpellation av Linnea Öhman (MP) om hyggesfritt skogsbruk på Skellefteå krafts skogsmarker (26/22)

Det framgår även att cirka 9 procent av arealen avsätts till skyddade områden och till områden för aktiv naturvård såsom t ex bränning, skötsel av ängsmark, tillskapande av lövdominerande skogar samt rekreations- och upplevelsehänsyn. det går att jämföra med genomsnittet i Västerbotten, som ligger på 6 procent formellt skyddad skog. Däremot är det en bit kvar till Sveriges Miljömål att 17 procent av landytan ska ha ett ekologiskt representativt skydd till 2020. EU-kommissionen presenterade 2020 en målsättning är att rättsligt skydda minst 30 procent av EU:s landyta, så allt tyder dessutom på att ambitionerna kommer höjas.

Enligt naturvårdsverket behöver hyggesfria metoder öka mer. Trots omfattande information om Skellefteå krafts hemsida hittar jag ingenting om hyggesfria skogsbruksmetoder. Hyggesfritt innebär mindre påverkan på naturen och man slipper de utsläpp som initialt kommer av en slutavverkning. Det blir dessutom trevligare för människor som nyttjar skogen om den inte kalavverkas. En anledning till att inte mer skog brukas hyggesfritt idag är att kunskapen om metoden inte är tillräckligt spridd.

Genom att bruka skogen hyggesfritt skulle Skellefteå kommunkoncern kunna bidra till att öka den kunskapen.

Med anledning av detta undrar jag:

 Hur många procent av Skellefteå krafts produktiva skog har ett formellt skydd idag?

 Hur många hektar skog slutavverkade Skellefteå kraft de senaste tre åren?

 Finns planer för att bruka någon andel av Skellefteå krafts skogsmark hyggesfritt, och så fall hur mycket?

 Om det inte finns sådana planer, vad är anledningen till det?"

Kommunstyrelsens ordförande har, med stöd av bestämmelserna i kommunfullmäktiges arbetsordning 33 § 2 pkt överlämnat besvarande till ordföranden i styrelsen för Skellefteå Kraft AB.

Ordföranden i styrelsen för Skellefteå Kraft AB Fredrik Lundberg (S) lämnar följande svar:

"Vi på Skellefteå Kraft är positiva till det engagemang som Miljöpartiet visar med denna motion. Det ger oss på Skellefteå Kraft chansen att få berätta lite hur vi tänker och verkar i dessa frågor.

Vi håller naturligtvis med det som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen påtalat kring att kalhyggesfria metoder för framtiden ska användas mer i det Svenska skogsbruket ”där det är lämpligt”.

För att då kunna analysera vilka marker som är lämpliga ur biologiskt, produktionsmässigt eller ekonomiskt perspektiv måste man först se vad man menar med de vanligaste kalhyggesfria metoderna.

Blädning är den metod som man främst förknippar med kalhyggesfritt, här gallrar man med jämna mellan rum (10-20 år) bort de grövsta träden och friställer klenare stammar som får växa till sig. Denna metod gynnar träd som kan växa i skuggan som gran och bok till skillnad från exempelvis tall och många av de lövträdsarter i har där vi verkar som historiskt föryngrade sig via skogsbränder.

Skogsproduktionsmässigt fungerar metoden på bördiga gran- och bokmarker i södra Sverige och söder därom där tillväxten är mycket högre än i våra norrländska skogar.

En kombination av en alltför stark tro på naturens förmåga att själv sköta återbeskogningen samt en svag myndighetskontroll gjorde att det norrländska skogskapitalet utarmades under perioden 1850–1950 och innebar att denna metod historiskt övergavs.

Biologiskt så har den också nackdelar då det främst är gran som klarar av att växa i blädade bestånd. På marker med tall och tidigare brandhistorik så är den rätt så olämplig. Bestånd som blädas kommer på sikt att utvecklas till mer eller mindre monokulturer av gran.

Sen ska man också komma ihåg att man fortfarande bedriver skogsbruk vilket innebär att problemet med att det finns för lite död ved och gamla träd och framförallt gamla lövträd i dagens skogsbruk kvarstår.

Skärm påminner om en tätare tallfröträdställning som var vanligt förr. Man kan även tänka sig att ställa en gles skärm av gran på ungefär samma marker som man blädar. Det måste redan finnas rikligt med etablerade granplantor under det etablerade trädskiktet för att vara säker på att metoden fungerar.

Skogsproduktionsmässigt kan den funka hos oss om den används rätt. Man tappar några år i omloppstid och det kan bli områden runt träden där det inte växer något (detta gäller främst tall). Dock slipper man en del skogsvårdskostnader.

Biologiskt så bidrar den inte så mycket till den biologiska mångfalden då den efter skärmens avveckling efter ca 10-15 år uppvisar ett likartat och likåldrigt homogent bestånd som vi idag ser i modernt skogsbruk.

Estetiskt så har det dock vissa fördelar i anslutning till tätortsnära områden så visst har den sin funktion för trivsel hos allmänheten.

Luckblädning eller schackrutehuggning är en metod där man varvar mycket små hyggen med stående skog. Denna metod är framtagen för tallskog och påminner lite om det landskap som uppstod efter de stora bränder som tidigare härjade här uppe i norr.

Om man inte låser fast sig vid att hyggena måste vara små utan kan variera lite både i storlek och följa terrängen så kan detta vara en väg som går att göra utan alltför stora uppoffringar skogsproduktionsmässigt och ekonomiskt.

För den biologiska mångfalden är dock nyttan begränsad om man inte kombinerar detta fullt ut med en naturvårdsbränning vilket gör den kvarvarande skogen värdelös ur råvarusynpunkt.

Skellefteå Krafts skogar domineras av tall och ur historiskt perspektiv så bör dessa liksom övriga tallskogar i norra Sverige ha brunnit med ca 70-150 års mellanrum i ungefär samma utsträckning som vi idag gör kalhyggen (d.v.s. 1 % av den totala skogsarealen årligen).

De arter som präglar dessa marker är väldigt tåliga, gillar exponering av sol och är även beroende av störningar som exempelvis brand. De behöver det substrat som blir efter dessa bränder såsom död ved, mycket gamla träd och brandljud på stående träd.

Redan idag jobbar Skellefteå Kraft aktivt med att öka andelen kalhyggesfritt brukad skogsmark på våra marker där det är lämpligt. Vårt mål som vi jobbar mot är att skogsbruks- och föryngringsmetoderna ska vara så lika naturens egna som möjligt och då måste de naturgivna förutsättningarna gå före generella principer. Detta är dock en process som pågår fortlöpande i takt med varje traktplanering då alla åtgärder planeras i fält och där beaktas och beslutas vilken metod och hänsyn som behövs.

Att schematiskt gå över helt till kalhyggesfria metoder vore med vårt synsätt inte en bra lösning, vår intäkt från skogsbruket skulle dessutom radikalt minska.

För att skapa en biologisk mångfald så krävs även en mångfald av skogliga åtgärder varav kalhyggesfritt är ett verktyg av många. Kalhyggesfritt skogsbruk i sig löser inte problemen med brist på död ved eller frånvaron av riktigt gamla träd och brandpåverkade skogar. För lövskogar har kalhyggesfritt skogsbruk till och med en negativ effekt då de ofta behöver intensivare naturvärdesstärkande metoder som syftar till att gynna lövet så att inte granen tar över.

Vi försöker redan i dagsläget hålla oss uppdaterade med kunskapsläget, fortlöpande utbildningar och är delaktig i kunskapsbyggandet i skogsskötselfrågor som vi även tror kommer att intensifieras under kommande år.

När det gäller ägardirektivet så specificeras idag väldigt lite detaljer kring hur verksamheterna operativt ska bedrivas, det är upp till bolaget att försöka följa de generella principerna och skapa operativa planer. Vi tycker att det vore konstigt om denna fråga hanterades på ett unikt sätt.

Vi anser att ägardirektivet som det är skrivet idag stöder vårt arbete med att öka det kalhyggesfria skogsbruket på våra marker. ".