Interpellation om äldre kvinnors trygghet måste prioriteras, ställd till socialnämndens ordförande av Carina Sundbom (C).

Vi Centerkvinnor menar att tryggheten måste gälla hela livet. När äldre kvinnor drabbas av våld och kränkningar inom äldreomsorgen ställs särskilda krav på kommunens insatser. Här behövs utbildning för omsorgspersonal om våld och äldre kvinnors särskilda utsatthet, krav på belastningsregister för alla som arbetar inom äldreomsorgen, regelbundna hembesök av mobila trygghetsteam, och stärkt stöd till våldsutsatta kvinnor – oavsett ålder.

Äldre kvinnor är livsnerven i våra bygder. De har burit familjer, hållit ihop samhällen och fört vidare livsviktig kunskap. Nu är det samhällets tur att stå upp för deras trygghet och rätt till ett liv fritt från våld.

Vi Centerkvinnor vill veta hur socialnämnden agerar konkret för att förebygga våld och stärka tryggheten för äldre kvinnor. Vi vill ha svar på följande:

1. Utbildas personal inom äldreomsorgen i frågor om våld och äldre kvinnors särskilda utsatthet?

2. Frågas det efter utdrag ur belastningsregister för alla som anställs inom äldreomsorgen? Om inte, kommer socialnämnden att införa detta?

3. Vilket stöd ges till våldsutsatta kvinnor – oavsett ålder – och hur säkerställer socialnämnden att det når fram?"

Socialnämndens ordförande Iosif Karambotis (S) lämnar följande svar:

"Fråga: Utbildas personal inom äldreomsorgen i frågor om våld och äldre kvinnors särskilda utsatthet? Svar: Ja, Socialnämnden utbildar personal för att höja kunskapen om våld i nära relationer, inklusive den utsatthet som äldre kvinnor kan uppleva. Socialnämnden erbjuder en grundutbildning i Våld i nära relationer (VINR) som omfattar tre utbildningstillfällen samt en förmiddag med fokus på hedersrelaterat våld och förtryck. Utbildningen riktar sig till medarbetare inom socialnämndens verksamheter, Region Västerbotten och andra samverkande aktörer. Utöver det genomför Centrum mot våld (CMV) varje år arbetsplatsbesök där medarbetare får möjlighet att samtala om våldsutsatthet och ställa frågor. Vanligtvis görs omkring tre sådana besök per år. En film om våld i nära relationer, framtagen av kommunens HR-strateg, används som stöd i chefers arbete med frågan. Dessutom sprids webbaserade utbildningar och föreläsningar löpande, bland annat kopplat till ny lagstiftning och aktuella teman, exempelvis skyddat boende.

Fråga: Frågas det efter utdrag ur belastningsregister för alla som anställs inom äldreomsorgen? Om inte, kommer socialnämnden att införa detta? Svar: Frågan om utdrag ur belastningsregistret är viktig och hanteras för närvarande på nationell nivå. I dag finns inget författningsstöd som ger kommuner rätt att begära utdrag ur belastningsregistret vid anställning inom vård och omsorg. Därför efterfrågas det inte i samband med rekrytering. Skellefteå kommun har aviserat att vi kommer nästa år använda oss av möjligheten att begära utdraget i samband med att det finns lagstöd för det.

Fråga: Vilket stöd ges till våldsutsatta kvinnor – oavsett ålder – och hur säkerställer socialnämnden att det når fram? Svar: Centrum mot våld (CMV) erbjuder stöd till personer inkl. kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer. Stödet omfattar krisbearbetande samtal, både via öppen ingång och efter biståndsbeslut från Individ- och familjeomsorgen (IFO). Barn under 18 år kan få stöd genom biståndsbeslut och erbjuds även deltagande i stödgrupper, med syfte att följa upp barns hemförhållanden och säkerställa att våld inte fortgår. Om en förälder eller partner deltar i behandling för våldsutövande erbjuds de utsatta en säkerhetskontakt, som fungerar som en direkt länk till socialtjänst och behandlare om våldet skulle fortsätta eller förvärras. CMV bedriver också gruppverksamhet för våldsutsatta vuxna och barn som upplevt våld i familjen. Gruppverksamheten för våldsutövare har tillfälligt varit vilande på grund av personalomsättning, men planeras att återupptas när ny personal är utbildad och verksamheten bemannad. Socialnämnden har beslutat att alla misstänkta brott mot brukare ska anmälas. Vid bedömningen ska gällande sekretessbestämmelser följas samt vägledande principer om självbestämmande och frivillighet beaktas. Om förutsättningar för att bryta sekretess föreligger ska socialnämnden extrainkallas och skyndsamt fatta beslut om det misstänkta brottet ska polisanmälas. Socialnämnden och dess verksamheter har framtagna rutiner för hur brott mot brukare ska hanteras, inklusive hur rapportering och anmälan ska ske. Rutinerna tydliggör vilket stöd som ska erbjudas den enskilde. Brukaren erbjuds alltid stöd att polisanmäla om denne vill det, och verksamheten informerar även eventuell god man eller förvaltare. Medarbetare kan bistå praktiskt med att fylla i polisens formulär, ringa eller följa med vid besök hos polisen. Omsorgen om den enskilde står alltid i centrum. Chefer och medarbetare ska säkerställa att den drabbade får stöd och information om vart man kan vända sig – exempelvis till Centrum mot våld eller Guldstadens kvinnojour – och vid behov hjälpa till att etablera kontakt. Vid misstanke om brott görs bedömningar utifrån den enskildes rätt till

självbestämmande och skydd för sin personliga integritet enl socialtjänstlagens föreskrifter. Om en polisanmälan bedöms nödvändig utan brukarens samtycke sker detta endast när lagens förutsättningar för att bryta sekretess är uppfyllda, exempelvis vid brott med minst sex månaders fängelse i straffskalan. För att säkerställa att stödet når fram arbetar socialnämnden genom rutiner, informationsspridning och uppföljning inom verksamheterna. All personal är skyldig att dokumentera händelser med respekt för den enskildes integritet, och händelser som rör brister i verksamheten hanteras som avvikelse eller Lex Sarah. På så sätt säkerställs att både den drabbade får skydd och att verksamheten lär och utvecklas. Chef ansvarar även för uppföljning och för att ge stöd till berörda medarbetare, vilket bidrar till kvalitet, trygghet och ett professionellt bemötande i framtida situationer. Socialnämnden verkar också för att information om stödet ska nå fram genom samverkan mellan förvaltningens olika avdelningar, biståndshandläggning och ideella aktörer. På så sätt stärks möjligheten att upptäcka, stödja och skydda våldsutsatta kvinnor – i alla åldrar.”