Interpellation om att rena och återvinna kväve och fosfor direkt vid reningsverken, ställd till samhällsbyggnadsnämndens ordförande, av Carina Sundbom (C)

Att återvinna fosfor och kväve kan minska övergödning i våra hav och vattendrag och sluta kretsloppet. Klimatpåverkan är ofta betydligt mindre med återvunnet kväve än jungfruligt producerat kväve.

Många lantbrukare vill inte gödsla med fosfor och kväve som inte är renat och utan spår av giftiga ämnen, vare sig på åkermark eller i skogen.

Jag är ingen kemist, men tycker det skulle kunna vara en win-winsituation om fosfor och kväve återanvänds istället för att hamna ut i haven och vattendragen. Men ingen vill väl sprida gifter och tungmetaller på marker, i skogen och som så småningom kan hamna i våra vattendrag och havet.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

1. Återvinns fosfor och kväve och renas på oönskade ämnen i avloppsreningsverken i Skellefteå kommun, för att kunna återföras till jordbruket?

2. Om inte, har Samhällsbyggnadsnämnden undersökt möjligheten att återvinna fosfor och kväve och rena det direkt i avloppsreningsverken?

3. Har Samhällsbyggnadsnämnden undersökt om det finns intresse för att återföra renad fosfor och kväve till jordbruket/skogen bland kommunens lantbrukare eller för försäljning till andra kunder?"

Samhällsbyggnadsnämndens ordförande sara Keisu-LLundh (S) lämnar följande svar:

"Återvinning av näringsämnen såsom fosfor och kväve är ett angeläget ämne, både ur ett hållbarhets- och resursperspektiv. Skellefteå kommun har under lång tid arbetat aktivt med att rena avloppsvatten på ett miljömässigt ansvarsfullt sätt, i enlighet med de villkor som fastställs i våra miljötillstånd.

Fråga: Återvinns fosfor och kväve och renas på oönskade ämnen i avloppsreningsverken i Skellefteå kommun, för att kunna återföras till jordbruket? Svar: Avloppsreningsverken i Skellefteå kommun är konstruerade för att uppfylla de miljökrav som ställs utifrån respektive anläggnings tillstånd. Alla verk har ett inledande mekaniskt reningssteg, där större fasta partiklar avskiljs. Tuvan, som är det största reningsverket, samt Burträsk har dessutom biologiska och kemiska reningssteg. De mindre anläggningarna har, utöver den mekaniska reningen, ett kemiskt reningssteg.

Fosfor avlägsnas effektivt genom kemisk fällning, där fosfor binds i ett fast material och avskiljs som avloppsslam. Detta slam är fosforrikt och har potential att användas som gödsel inom jord- och skogsbruk. Kväve avskiljs dock inte i dagsläget, eftersom detta inte är ett krav i våra nuvarande miljötillstånd. Det beror i sin tur på att kväve historiskt inte bedömts vara ett tillväxtproblem i vårt geografiska område, där fosfor i stället är den begränsande faktorn för övergödning i Bottenviken.

Fråga: Om inte, har Samhällsbyggnadsnämnden undersökt möjligheten att återvinna fosfor och kväve och rena det direkt i avloppsreningsverken? Svar: Skellefteå kommun har historiskt deltagit i flera forskningsprojekt kring nyttjande av fosfor i slammet, särskilt med inriktning på skogsgödsling. Bland annat deltog kommunen i samarbete med SLU och finska aktörer inom ramen för EU-projekt under 2000-talet. I samband med uppförandet av biogasanläggningen installerades även en torkanläggning, som möjliggjorde produktion av ett torrt slam lämpat för gödsling.

Resultaten var lovande, särskilt för skogsbruket, där tillväxtökning kunde konstateras utan negativ påverkan på miljön. Trots detta mötte vi motstånd från både Skogsstyrelsen och delar av jordbrukssektorn, främst på grund av oro för innehållet i avloppsslammet och eventuella långsiktiga effekter.

Att införa kväverening skulle kräva omfattande investeringar och ändrade miljötillstånd. Det är inte något som kan genomföras ensidigt av kommunen utan måste ses i ett bredare regionalt och nationellt sammanhang. Tekniken finns, men måste vägas mot miljönyttan, kostnaderna och den mottagande recipientens känslighet.

Fråga: Har Samhällsbyggnadsnämnden undersökt om det finns intresse för att återföra renad fosfor och kväve till jordbruket/skogen bland kommunens lantbrukare eller för försäljning till andra kunder? Svar: Det har funnits dialog med aktörer inom både jordbruk och

skogsbruk, bland annat Skellefteå Kraft som äger kommunala skogar. Intresset har dock varit begränsat, och användningen har i praktiken begränsats till forskningsändamål. En avgörande faktor är den låga acceptansen för avloppsslam som gödsel inom jordbruket, något som i hög grad påverkar efterfrågan.

Detta är en komplex fråga där flera intresseområden möts – miljögifter, lagstiftning, näringskretslopp och marknadsintressen. Det finns också starka kommersiella intressen som försvarar användning av konstgödsel, vilket påverkar debattklimatet.

Samhällsbyggnadsnämnden är öppen för fortsatt dialog i frågan och välkomnar nya initiativ, särskilt inom ramen för samverkan mellan kommun, forskning och näringsliv. Att hitta lösningar för ökad cirkularitet är en viktig del av vårt långsiktiga miljöarbete, men det kräver också att mottagarsidan – alltså jord- och skogsbruket – är beredd att ta emot resurserna."