Föreläsningen handlade om hur livet fortsätter i ett land som befinner sig i krig, hur det är att leva under återkommande luftanfall och vad vi i Sverige kan lära av Ukrainas motståndskraft.
– Jag vill försöka förmedla känslan av att landet fortfarande fungerar och vad människorna faktiskt försvarar. Ukrainarna är oerhört stolta och vill helst inte behöva hjälp, men de är samtidigt väldigt tacksamma, säger Per.
Hittills har han gjort sju resor till Ukraina och förbereder nu sin åttonde. Genom föreningen Swedish Rescuers har han varit med och samlat in och kört ner brandbilar, ambulanser och annan utrustning. I samarbete med Anderstorpsgymnasiet har över 50 fordon skickats till landet.
Föreningen arbetar främst med kontakter i de frontnära städerna Dnipro och Charkiv. En viktig princip är att utrustningen lämnas direkt till den som ska använda den, utan mellanhänder.
– Vi är en liten och snabbfotad gräsrotsorganisation. Om vi kör ner en brandbil vill vi helst lämna över den direkt till chauffören som ska använda den. Då kan vi också visa dem som bidrar exakt vart pengarna och utrustningen går, säger Per.
Behovet är fortsatt stort. Brandbilar och ambulanser är prioriterade mål för ryssarna och räddningstjänsten måste arbeta i områden där både fordon och personal utsätts för stora risker.
– Drönarna når allt längre och brandbilarna måste ta sig in i utsatta områden för att släcka. Det går åt både fordon och brandmän. Behovet är i princip oändligt, säger han.
Ett samhälle som fortsätter leva
Under resorna har Per mött ett land där kriget ständigt är närvarande, men där stora delar av vardagen ändå fortsätter. Barn tränar fotboll några mil från fronten, konserter anordnas och skadade kvarter städas snabbt upp.
– I Charkiv finns ett slags motto som går ut på att "Du kan bomba vår stad hur mycket du vill, men den ska aldrig se bombad ut". Efter ett nedslag är det grovstädat inom tolv timmar. Att hålla staden levande är också ett sätt att göra motstånd, menar han.
Det är en erfarenhet som har påverkat hans syn på civilförsvar. I grunden handlar det om att samhället ska kunna fungera och människor fortsätta leva sina liv, även under mycket svåra förhållanden.
– Slutar man leva har man inget kvar att försvara. Det som också slår mig är hur människor sluter sig samman och hjälper varandra. Föreställningen om att alla bara skulle tänka på sig själva stämmer inte. När något händer blir samhället mer som en by.
Från planer till verklig förmåga
Till vardags arbetar Per med civilförsvarsfrågor inom räddningstjänsten. Erfarenheterna från Ukraina tar han med sig in i kommunens beredskapsarbete.
Han pekar bland annat på vikten av korta beslutsvägar, fungerande reservlösningar och förmågan att prioritera när resurserna inte räcker till allt. I Ukraina har transformatorer och annan viktig infrastruktur flyttats under jord. I Charkiv byggdes en underjordisk skola för 600 elever på nio månader.
– Vi behöver fundera på hur vi kan göra mer med mindre personal, eftersom människor och resurser kommer att behöva omprioriteras i en allvarlig situation. Det viktiga är att kunna agera. En krisplan utan material och bemanning ger ingen verklig förmåga, säger Per.
Det arbetet berör hela kommunen. Förvaltningar och verksamheter behöver känna till sina beroenden och veta vad som krävs för att samhällsviktiga funktioner ska fortsätta fungera om exempelvis el, vatten eller leveranser försvinner.
– Vi planerar för det värsta, men blir samtidigt bättre på att hantera allt däremellan. Det kan lika gärna handla om ett längre strömavbrott en kall vinterdag. Klarar vi krisen bättre står vi också bättre rustade vid höjd beredskap, säger Per.
En vecka för både kunskap och handling
Beredskapsveckan är en nationell informationsinsats som ska stärka motståndskraften hos både invånare och samhälle. I Skellefteå innehöll veckan bland annat föreläsningar, en utställning om hemberedskap, en digital utbildning och aktiviteter på Guldtorget.
Linus Danielsson är kommunens beredskapssamordnare och ansvarig för det lokala programmet.
– Vi har fått en bra bredd. Det finns aktiviteter som handlar om hemberedskap, odling och praktisk krisberedskap, men också om digital påverkan och kommunens ansvar. Det känns som att många verksamheter drar åt samma håll och att vi får möjlighet att visa vad vi faktiskt arbetar med, säger han.
Linus upplever att medvetenheten om beredskap har ökat på grund av kriget i Ukraina och sedan den nya versionen av broschyren "Om krisen eller kriget kommer" skickades ut.
För kommunens medarbetare handlar beredskap bland annat om att känna till verksamhetens planer, beroenden och ansvar. Samhällsviktiga verksamheter ska ha krisledningsplaner och kontinuitetsplaner för att exempelvis kunna hantera avbrott i el-, vatten- och matleveranser.
– Det är ett arbete som hela tiden behöver ses över, men beredskap börjar också hemma. Om fler kan klara sig själva under en tid kan samhällets resurser användas till dem som behöver hjälpen mest, säger Linus.
Ny lagstiftning på gång i Sverige
Även nationellt håller kraven på kommunernas beredskap på att förändras. En ny lag om kommuners och regioners grundläggande beredskap föreslås träda i kraft vid årsskiftet.
Patrik Moberg, säkerhetschef i Skellefteå kommun, beskriver att lagförslaget innehåller en tydlig förflyttning från planer till faktisk och uthållig förmåga.
– Mycket ligger i linje med det arbete vi redan gör, men fokus på totalförsvaret blir starkare och krig blir i högre grad dimensionerande för planeringen. Det försämrade omvärldsläget är en del av den verklighet vi behöver förhålla oss till, säger han.
För Skellefteå kommun innebär det att arbetet fortsätter på den inslagna vägen, men också att förmågan behöver byggas ut över tid.
– Det kommer att krävas mer resurser och finansiering. Samtidigt handlar det om att bygga vidare på det som redan finns och säkerställa att vi har den uthållighet och praktiska beredskap som krävs, säger Patrik.